Lejonets Tid

Det finns bara två gåvor,
vi kan skänka våra barn,
det ena är rötter, det andra är vingar.
Kärleken liknar en cirkel och som har inget slut,
en resa i tiden må vi minnas lejonet från Norden.
Han slogs för Svea rikes jord upp i Nord,
för Sveriges inflytande i Östersjö provinsen.

Ref:
Det är Lejonet från Norden
Gustav den store den andre
Det är Lejonet från Norden,
Gustav den store den andre

1628 gjorde Polens kung Sigismund
anspråk på Sveriges krona
Sverige rustade upp sitt försvar
Regelskeppet Vasa blev därmed av.
70 meter långt en vikt på 1300 ton
gjorde Vasaskeppet till ett av världens
största krigsskepp under sin tid...
Något gick galet, Något gick galet
den förliste och sjönk
Lejonet från Norden låg i fält
och slogs i den polska provinsen för Sveriges
krona och hem

Ref.

Lejonet från Norden värnade vårt land,
försvarade vår mark, vårt hav och strand
Han kämpade med hären, fog i fog,
i Lutzens dimma han en dag dog,
i Lutzens dimma han en dag dog

Ref x2

Sveriges Skaror

Sveriges skaror tåga stolt i världen
fanan fladdrar trotsigt på sin stång.
Det är Sveriges starka arm som bär den.
Sverigs söner tåga fram med sång
här är glatt humör och toner ljusa
undan, undan ty här komma vi.
Hör du Sveriges mörka skogar susa
kring vår fana skönt sin melodi?

Stolt ihåg gör sveriges son sin gärning
var han än i världen slår sig ner
han med ödet kastar glatt sin tärning
tar den vinst, som kastet honom ger.
Lutzen, Narva, och varhelst vi stredo
minnas än de svenskes kompani
med ett skratt mot kulorna vi redo,
svärden sjöngo Sveriges melodi

Sverige, Sverige, Sverige främst bland alla
dina färger leda där de gå,
högt mot himlen vandrar toner skalla
gatans massor lyssna där de stå.
Susa edra sånger, Sveriges dungar
Sveriges fana, fladdra hög och fri
Här vandrar fram ett tåg av kungar
Sverige, Sverige, Sverige det är vi

Freden

Se modern som ammar sitt barn vid brösten,
och ler, när det stammar med späda rösten
ett ljud ett joller ett ord ett namn freden minsann.
Hon matar en låga på kärlekshärden
hon formar en fråga vars svar är Världen
hon rustar ett skepp för en fjärran hamn
och ankrar det ängsligt ömt i sin famn..

Hon är som freden den kärleksmilda,
hon ser det lilla det enda stora, hon vill ej förlora,
ett joller från små läppars rand,
det är ett bud från fjärran land...

Färdens resa blir lång och blickarna vakta sitt allt, sitt allt i Världen.
Hon är som Våren som jämt förnyar igenom åren sin sol, sina skyar.
Hon vann åt livet ett segerbyte, som hon i sin kärlek försvarar än..

Ref:
Hon är den eviga freden,
oroliga barn i hennes famn,
i hennes trygghet vi söka vår hamn,
hon är den eviga freden.
Ni som har lyssnat till kulornas sång,
och hjälpt förtryckta människors gång
att kedjorna slita, genom mödor, kval under livets gång.

Ni är dröm porten för människobarnen att lysa i sorgernas vimmel,
i varje hjärta som sorgset och ensamt i tystnaden kämpar och lider.
Se modern som ammar sitt barn vid brösten,
och ler, när det stammar med späda rösten
ett ljud ett joller, ett ord, ett namn, freden minsann..

Ref.

Vargen

Sinnet var trött, resan var lång,
aftonen började dugga,
Vargens blick vart så skum på en gång,
i nattens hungrande ylande sång.
Vargen har sprungit över frusna sjöar över vida slätter,
skogar och Fjäll från morgon till kväll,
över djupa isar av snö där den lämnades för att dö.

Ref:
Ledsagad i flock som trofasta fränder,
kämpade de för sin överlevnad över län och länder...

Över snö vita vägar,
vinter skymning faller,
framför varje fönster tindra Snökristaller
Fjärran långt i fjärran,
ensam bjällra klingar,
och granarna bredas liksom vita vingar
Under några korta stunder kommer vargflocken,
som ett under som kämpar i pansarskrud.
För hem och för härd hörs vargarnas ylande sång,
fruktade av en värld för dess färd...
fruktade av en värld för dess färd.

Ref.

Dragon Till Kommendant

Föddes som barn, adlades som en hjälte
År 1684 i Stockholms forna dar
Roland Eliæson, hör hur ödet honom bar
Hur han besegrar, bedrövelsens tidevarv

Roland blev snabbt korpral och sergeant
Som kornett red han ut i Stenbocks regemente
Hör hur fienden ryter åt våran man
Som kämpade i lera och i damm

Ref:
Hör hur Rolands kamp för Norden,
Hur han skapade hjältedikt på jorden!
I Poltava han vaktade kungens sår
Med kämpar som slagits i flera år.

Svearna kämpade med värjan i sin hand
Blodet rann, när de försvarade vårat land
Något gick galet, de förlorade många man
Vänners stål som inte hann, ända fram

Flydde från ryssen i stridens hetta
Efter Poltava han blev slagen i lås
Vill han nu berätta om löjtnant Roland.
Hans list hopp och tro, att åter gå

Ref.

Efter mången år i ryssens hand, Flydde han via fjärran strand
För att åter nå sitt fosterland, Så kämpade Carl Von Roland
När han var åter kommen, För att skaka kungens hand
Även ändrade han sitt ädla namn, Sedan stannade han vid skenäs skans
Som major... och kommendant

Ref.

Carolus Marsch Del I

I december får han sin krona, av gud, vår barmhärtige nåd
Med konungar samlas och rådas, mot Carolus se snart tågar ut
Soldater kommer från städer och gårdar, mot kriget de tvingas till slut
När ska man åter på krogen få höra, fredens glada skålar och rus

Knappt en man drar Carolus fram. Med en armé som ingen ann
Värjor snart färgade av blod, med över hundratusen man han stod

"Det är underligt att bägge min kusiner vilje hava krig.
Må så vara, konung August har brytit ord och avsked.
Vi hava rättfärdiga sak. Gud hjälper oss väl.
Jag vill först angöra den ene, sedan får jag alltid samtala med den andra.
Vi skall snart få konung August att återvända den väg som han har kommit"

Danmark föll utan kamp, mot Narva gå soldater fram
I Ryssland de vann stora slag, trots ryssen, mången fler de var

I Kliszow våra ryttare drar fram, knä bak knä i lera, rök och damm
Men kulor och kanoners dunder, så gick de i svenskens under.
Se hur soldaterna marscherar fram, besegrar var schasisk man
Polska staden Thorn är vår, och freden från August vi får

Narva går dock förlorad, så som August polska krona
Bryter läger, sedan drar de fram, svenska trupper känner ingen skam.
I Holowczyn Carolus största seger, nu mot Poltava i öster han leder
Över Desnas sorgsna vatten, väntar smärtan i den kall natten...

Carolus Marsch Del II

I kriget kämpade soldaterna våra, inga drömmar kan bedåra
Där 7000 man nu dog, de sorgsna lämna vän och jord
Tvenne tiotusen man, blevo fågna i ryssens land
Lewenhaupts nu bundna händer, Kungen går mot Bender

Dansken går mot svensken, stor ilska bror mot bror
Kung Karl, borta han nu bor, men snart åter kära nord
Men Stenbock han är ej besegrad, vad än nu dansken tror
Han drar fram för att freda, våran svenska fosterjord

Svenska väldet är över, men svenska hjärtan ännu glöder
En konung, hård för skott, en konung given av vår guds lott
Svenska knektar är nu trötta, av en lång ocg evig strid
Men vägen går mot väster, för att åter få vår frid

"Konung vakar i stridens hetta, dock ej om skottet, nån vet bättra
Av egna förådd eller norrmännens kula, konung tungt faller på frostbeklädd tuva.
Väl gravsatt i kyrkan förtäljer ej mer, blott gissningar dryftas och baneman le.
Sorgen i landsmännens hjärtan nu bo, men dock os gud fader vår hjälte ro"

Den sista vägen går hemåt, av de tappra som honom nu bär
I horisonten tindrar en stjärna, blott i himlen med oss han är
Den sista marschen går hemåt, då höres hans sista salut
Fanan sloknar utmed stången...
När kanonerna dundrar för sista gången

Nu minns vi vår svikande lott, trots kämparnas ändlösa här!
Gåtfulla öden tjänar den döde, som tappert drabbade där!
Vägen till graven från sköte, är den utstakad för vår här?
Kommer vi på fälten blott att glömmas, eller att folk om oss nu lär?

Kommer ni att glömma, den man som ej längre med oss är?
Kommer ni att glömma, alla som dog i vår här?
Kommer ni att glömma...

Slå Vakt

Slå vakt, svenska folk, om ditt fädernesland,
så länge du orkar lyfta vapen i hand,
ty mer än alla håvor och berg och i älv,
du äger makten att råda dig själv.
Vad hulpe om du vunne alla skatter på jord,
men förlorade din frihet i handling och ord.
Vad hulpe, om du gödde dig aldrig så väl,
Men du förlorade istället din friborna själ!

Säg ej, att du illa med vapen har råd och hellre tänker lite på grannarnas nåd.
ty när grannen får för trångt och måste vidga sitt rum. Då tränger han dig undan tum efter tum,
då frågar han ej efter löftena han gav. Han bjuder dig fly eller vara hans slav,
Han lägger dig lydfolkets smälek uppå. Du som föddes att ditt eget bestämma och rå.

När Vasa och fäderna byggde vårt land, var fanns är väl att skåda på svenskarnas strand?
I mosstäckta kojor med gluggar utan glas, med täppor utan blomster och bord utan vas,
och skogar utan vägar och stuga utan spis - där bodde de, som kallade vårt land ett paradis,
som kallade Atlantis det land, de trodde på - Är Sverige nu ej tiofaldigt skönare ändå!

Om fäderna såg, hur Sverige är rikt, och hörde oss klaga och pruta och slikt,
De skulle i förundran beskåda sin ätt och finna, att de skänkt oss mer än vår rätt
De skulle skaka huvudet och rynka sina bryn, och sedan vända ryggen att slippa sådan syn
- på hundra år vi varken tarvat svälta eller slåss: säg, skulle Kung Gösta nödgas blygas för oss.

Slå vakt, svenska folk, om ditt fädernesland,
ty mer än de flesta du äger nu omhand:
här flödar av välmåga, vart än du ser,
fast intet nog, om du jämt vill ha mer.
Sätt lås för din port och håll stålklingan blank
och var själv i din rustning en man utan vank,
och lär dig att skratta var din frihet är värd
innan rövaren lär dig det med skäppa och svärd.

Sommarsång

Och nu så vill jag sjunga
Att sommaren är skön
Och träden är så fina
och marken är så grön,
Och blommorna är vackra
Och höet luktar gott,
Och solen är så solig
Och vattnet är så vått.
Och lilla fågeln flyger
I boet ut och in,
Och därför vill jag sjunga
Att sommaren är min.

Och jag vill också sjunga
Att fjärilar är bra,
Och alla söta myggor
Dom vill jag också ha,
Och jag är brun om bena,
Precis som det ska va',
Och därför vill jag sjunga
Att bruna ben är bra.
Och jag har nya fräknar
Och prickigt sommarskinn,
Och därför vill jag sjunga
Att sommaren är min.

(Text: Astrid Lindgren, Musik: George Riedel)

Ett Kungadöme Av Karoliner

Karl X Gustav, föddes år 1622.
Den förste Karolinen, hann vann stora slag. Han slogs med dansken som spel i dart.
Tåget över Bält var listigt och djärvt. Han fick ett gosse barn som fick hetta Karl den XI.

Han kämpade för sitt folk,
folk från Norr och till söder...
sina ädla svenska systrar och bröder.
Karl den XI, gråkappan, han for som en vind som en jagande falk,
som en örn över sitt kungliga fosterland.
Många knektar han värvade till sitt militäriska stall.

En reformationens man, gråkappan...
En reformationens man, gråkappan...
En reformationens man...

Ref:
Ett kungadöme av karoliner, man hör hur kanonerna och kulorna smäller och viner.
Ett kungadöme av karoliner, svenska knektar som kämpar med sin musköt,
med sin värja i sin hand för sitt fosterland..

"Herren give konung Karl mång tusen goda dagar,
Jag honom ej förgäta skall, vart ut mig ödet jagar,
så skall likväl alltid min själ, hans majestät
berömma och honom aldrig förglömma..."

Karl den XII vann stora slag, förutom i Poltava det stora nederlaget blev av...
30 november han faller för en kula, landsorgen breder ut sig i varje hem och huva..
Vid Fredrikshald, vid Fredrikshald

Ref.

"Karl den XII efterträddes av sin syster Ulrika Eleonora,
som senare överlämnade tronen till maken Fredrik."

Fornstora Hjältar

Främst må du komma ihåg stridernas ära högt ur glömskans flod lyser hjältens stod.
Framåt systrar och bröder, fanan höjdes högt mot norr.

Mot himlens blåa salar,
till Svea rikes landskap och dalar
- hjältar från forn stora dar.

Svenska väldet, Svenska väldet blev angripet från alla kanter och håll,
När det skymmer må vi komma ihåg, alla som dog, alla som dog på fälten,
alla som var sjuka som bars på bår. Minns ni kungens sår?
Hjältar som ber, strider och blöder, Svenska knektar från norr till söder
Hjältar som ber, strider och blöder, Svenska knektar från norr till söder

Ref:
Ett arv från våra förfäder, historiska tider
- må vi minnas alla dessa karoliner,
Sverige i hjärtat dem bar,
hjältar från fornstora dar.

Striderna var kalla och tunga, En segerhymn de unga sjunga
på Narvas blodiga slätt.. på Narvas blodiga slätt..
Stenbocks regemente försvarade Sveriges södra kust,
framåt Svenska bröder som kämpade i regn, lera och rusk.

Men Poltavas nederlag blev inte så lätt,
i fångenskap vandrade dem mot Moskva.
Carl von Roland och Stroobe` rymde och stred för liv och lem
för att ta sig hem, för att ta sig hem

Mot himlens blåa salar,
till Svea rikes landskap och dalar
- hjältar från fornstora dar.

Ref.

Viking

På fredens som på krigets dag kamp, så heter livets lag.
Och på livet kampen gäller, så stackars du om du är svag.

Ref:
Ooh, hej o hå. Ooh, Hej o hå. Att segla rätt på kullrigt hav.
Ooh, hej o hå. Ooh, Hej o hå. Är ej lätt men dock ett krav.

Vi segla alla mot vår grav, så varför verkligt pruta av
På gammal, prövad lära: att slåss och dö med ära
Flagg i topp och hand om glav visa vad en viking kan..
Om ärofyllda segrar dem vann
Runskriften speglar en tydlig syn om släkten i byn.

Ref.

På ingen lära kommer an, om du skall kallas man och vara namnet värdig
Hur långt du i din skola hann, det spörjs ej dig, som segern vann.
Ej heller dig som är härdig...

Trots slag och sår stod färdig visa vad en viking kan
Så länger vågor bära vi kämpar med heder och ära

Ref.